Stugorna – Kolonin på Barnens Ö


Själv var jag på kollon åren 1945 och 1946. Från första året kommer jag inte ihåg ett skvatt !

För att komma till Barnens Ö åkte man tåg från östra station till Norrtälje. Därifrån åkte man med ångbåten Norrtälje till ångbåtsbryggan som låg i närheten av det stora badet. Stugorna bestod bl.a av tre stycken hyfsat stora trähus som benämndes storstugan – mellanstugan och gammelstugan. På tåget upp till Norrtälje gick magister Sture som var gymnastiklärare i Maria  skola och anvisade unge för unge i vilken stuga och i vilken sovsal man skulle inkvarteras. Första året fick jag ligga i övre gammel, andra året fick jag bo  på nedre gammel. Jag tror det fanns plats för 8-10 ungar i varje sovsal.

Det första vi fick göra när vi kom fram var att i samlad trupp gå till bondgården som låg nästgårds. Där fick vi fylla kuddvar  och madrass med halm. Hit fick man så småningom återvända när kudden på grund av alla kuddkrig blivit för tunn.

På barnens Ö fanns flera kolonier. Granne med stugorna låg Östergården som var en tjejkoloni . Att det fanns 30 tjejer inom ett stenkasts avstånd kunde man med det ungdomliga förståndet föga utnyttja. Föreståndaren på stugorna hette Sunnerdahl. Han hade två barn, Christer som var i min ålder och Katarina som var ett par år äldre.  Familjen bodde i en liten lägenhet i nedre storstugan.

Christer var inte sen att utnyttja sin position som son till föreståndaren, ibland växte hornen ut i hans panna. Det föreföll för oss andra ungar att han hade fri tillgång till godis som han i sina allra sämsta stunder slängde ut på andra sidan staketet på landsvägen. För den godissugne var det lätt att falla för frestelsen att klättra över staketet och plocka upp godsakerna. Här på stugorna rådde sträng disciplin, att klättra över staketet innebar någon form av straff – det kunde vara utegångsförbud eller i bästa fall badförbud. Beroende på vilket humör Christer hade för tillfället så kunde man bli anmäld för rymningsförsök. Att plocka upp godiset var således någon form av rysk roulett .

Förutom de tre sovstugorna fanns det här på kolonin en matsal med stort kök. Catering var i denna tid inte uppfunnet, maten lagades av ett par tanter från trakten, om någon frågar mig hur maten smakade, blir svaret – vet ej ! Jag vägrade kategoriskt att äta lagad mat, det gällde inte bara kollo, så var det i hela min barndomstid. ( pannkaka undantaget )

Lite längre ner på koloniområdet fanns hemlighuset, där kunde vi sitta fyra i bredd på varsitt hål och längta hem. I samma hus fanns en pissoar, den var så listigt inrättad så man kunde stå på varsin sida om ett ganska högt plank. Detta renderade att grabbarna som i den här åldern kunde kissa långt även försökte att kissa högt, när det lyckades var det inte roligt för den som stod på den andra sidan.

Sommaren 1946 blev jag av magister Sture anvisad att sova med sängvätarna på nedre gammel. Orsaken var att jag året innan  gjort stort i byxan. Detta var hans hämnd. Jag hade dock inga problem med denna  sovplats, jag fick varje lördag en rund mintchoklad i staniol.

Jag har hela tiden trott att det var för att jag bäddade så bra, men först nu har det gått upp för mig att det var för att jag inte kissade i sängen.

Hygien och tandborstning sköttes på baksidan av det hus som emellanåt användes som teaterlokal. På lördagarna fick de äldre grabbarna uppdraget att ordna någon form av underhållning, jag tror att det som i skolan kallades för roliga timmen.

Skuggfilm var nog det som oftast förevisades, det tillgick på så sätt att ett lakan spändes upp på scenen, en stark lampa riktades mot lakanet. Bakom lakanet kunde sen aktörerna spela upp dramatiska och blodiga scener, oftast i sjukhusmiljö. Här kunde man få se en tjock gubbe liggande på en brits, in kommer en kirurg med en stor kniv som han på ett konstfullt sätt sprättar upp gubbens mage med ( i bakgrunden utom synhåll står en grabb och häller vatten i en hink för att illustrera hur blodet skvalar ) Ur gubbens mage plockar sen kirurgen ut både bollar – hästskor och dockor !

Bortanför fotbollsplanen fanns en lergrop. I denna grop kunde man ofta se Per Olof Troberg sitta och modulera små bilar. Så småningom blev han känd som Picko i bilsport och bilbudsbranschen .

Trots att koloniområdet var en strandtomt så gick det inte att bada här, stranden var helt igenväxt av rörvass. En gång i veckan kom en simlärare som hette Sterne, då samlades alla ungar som inte kunde simma under den stora eken som växte nedanför storstugan. Torrsimning kallades det. Det fungerade alldeles utmärkt. Bada fick vi göra på andra sidan ön i en skyddad vik, för att komma dit fick vi gå över natursköna kohagar och lövskogsdungar. Magister Sture som samlade på fjärilar bad de äldre grabbarna fånga de mera ovanliga exemplaren, vilket innebar en eller annat dyk  i en komocka. Det var i den här viken  man tog simmärken av de lägre valörerna. Jag tog järn och brons. Mitt minne från den här badviken var att det var så förbaskat kallt. Simmärken av de högre valörerna togs på den stora badplatsen där det fanns hopptorn. På 2010 talet fick jag av Bengt Grisell  reda på att denna badplats uppkallats till Sterneborg efter den legendariske simläraren Sterne. Det var också på denna badplats som man en gång i veckan fick gå för att tvaga sig. Efter intvålningen fick man springa ner till bryggan, där stod magister Sture som såg till att man blev ordentligt doppad. Hur kul det än var på kollo så tror jag att de flesta hade någon form av hemlängtan. Dagen före hemresan gick de flesta och nynnade på melodin

Idag är det sista dan-idag är det sista dan
Imorgon far vi hem till stan
Och käkar en banan

Vad vi sjöng 1945 då det inte fanns några bananer kommer jag inte ihåg.

I god tid före hemresan hade de flesta av de äldre grabbarna gjort en vindsnurra, det var en propeller som satt på en rundstav på en spik. Under tågresans gång sträckte man ut snurran utanför kupefönstret. En del snurror roterade så snabbt så de började ryka, då blev man rädd och släppte snurran. Hur många små eldsvådor dessa leksaker orsakade vill vi inte veta.

1944 fick vi en ny kvällstidning i Stockholm, Expressen blev tidningens namn. Farsan som tidigare läst Aftonbladet och AT blev nu en trogen Expressenläsare. Tidningen blev  en stor glädje även för mig. Tidningens näst sista sida var fullspäckad med serier, där fanns  riddaren Olle Bull – Knallhatten – Dagobert – Dick Tracy och många andra. Olle Bull, det var nog tack vare honom som man lärde sig läsa. När jag kom hem från kollot 1946 hade farsan bundit in alla seriesidor som jag missat under sommaren till en stor bok. Jag måste ha blivit överlycklig.

Gösta Eliasson / Bammarboda i April 2010.

__________________

Bengt Grisell berättar ocm Stugorna

Jag var på Stugorna 1950, -51,-52 samt 54. Grannkolonin hette Östergården (inte Parkudden) Jag är regelbundet där ett par gånger om året. Numera är mycket rivet men stugorna finns kvar. Jag går nästan alltid till Stugornas badplats och tar ett "minnesdopp" om vädret tilåter. Jag (och Arne Rising) träffade Christer Sunnerdal för ett par år sedan, han bor på Lidingö men har tyvärr inte mycket att komma med i form av fotografier etc. Jag har dock filmat  (video) Stugorna tidigt åttiotal då allt var som på femtiotalet. Benny "Apa" Gustafsson smög in på ena gaveln av toa på Stugorna, skulle tro det var 1954, och gick på plankan i mitten till andra kortsidan där det var två personaltoaletten. Han gjorde kanske tyvärr något väsen och blev avslöjad. Sunnerdal kallade samman hela kolonin framför matsalen och steg upp på trappan och höll Benny i ena örat och berättade vad han gjort.Han avslutade det hela med att säga "om någon vill se ett arsle så kan han komma in på mitt kontor och få se mitt". Snacka om konstiga sexuella preferenser! Man får ju komma ihåg att Benny då var 14 år och en av de äldsta på kollot. Vi som var tolv hade kanske inte samma utvecklade intresse ännu som Benny. Jag har en känsla av att man endast i speciella fall fick komma till kollo efter man fyllt tolv år. Benny var säkerligen ett sådant fall som bodde på Folkskolegatan 7 hos sin farmor eller mormor. Benny dog i december 1986. Jag var på kollo också redan 1947 (Eknäs nära Enköping samt Steninge Barnkoloni 1948. Skulle gärna vilja träffa någon som var på dessa kolonier idag. Har träffat förståndarinnan på Steninge förra året. Skall besöka föreståndareinnan på Eknäs i vår. Dessa två föreståndarinnor var endast kring 20 år då de var föreståndare på kolonierna. Barnen var endast ca 20 och mellan 5 och 7 år.

Bengt Grisell


Kommentarer
Postat av: Anonym

Sommaren 2010 på värmeböljans sista dag den 22 Juli

Gjorde vi ett nostalgiskt återbesök på Barnens Ö/ Stugorna. Det var Bengt Grisell med fru samt Arne Rising med fru. Arne som som bodde nästan granne med stugorna guidade. Vi började med att försöka komma till badviken, men det var så igenväxt så vi gick till en holme som låg mittemot den gamla badviken. Här tog vi ett nostalgibad och simmade över till andra sidan, badviken där man lärt sig simma hade inte ändrats på de 65 åren man sist var här. Mitt minne från det extremt kalla vattnet besannades, jag frös som en hund. Efter badet gick vi upp i ett utkistorn från andra världskriget och åt rostbiff med Griselskt hemlagad potatissallad.

En rundvandring på Stugorna som nu var någon form av

en 4 H gård. Det enda livet vi såg var några getter so spatserade potatiskällarens plåttak. Annars var det mesta sig likt, men mycket mindre än det man mindes. Det var en härlig dag.

Gösta Eliasson

2011-04-21 @ 10:30:53

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0