Skutan Cristian 1961.
Skutan Cristian låg förtöjd på Söder Mälarstrand nedanför Munchenbryggeriets stallar vid Eolsgatan. Skutan var en enmastad Galias som hade gått som vedskuta mellan Åland och Stockholm. Skutan var lite krum så det hette att skutan var hårt seglad. Båten hade köpts in av en nybliven mångmiljonär som vi kallade Bolle. Skutan var ett första klassens renoveringsobjekt och Lasse ( kamelen ) Almer var anlitad som kapten och arbetsledare. Under en tid var denna kajplats mer en samlingsplats än en arbetsplats. En dag när det var ovanligt många grabbar vid skutan, passade kaptenen på att fråga om vi kunde hjälpa till att slå bort en järnring som satt högst upp i masten.
Enda sättet att komma upp i masten var att manuellt låta sig hivas upp på en sittbräda. Kaptenen frågar om det finns någon frivillig som vill hivas upp ? Då kliver Imme Johansson fram. Med en handslägga låter han sig hivas upp. Hej å hå hiva å dra, det var ganska tungt. Jag tror vi var 6 eller 7 grabbar som slet med tampen. Väl uppe försöker Imme slå av järnringen, men utan resultat. Han ber att få bli nerfirad. Kaptenen frågar ånyo om det finns någon frivillig ? Då kliver jag fram. Jag hivas upp, väl uppe får jag en mindre chock. Under järnringen som skulle slås bort satt det en järnögla som hissanordningen hängde i. Järnöglan var så sliten att det endast återstod ett par tre millimeter av slitytan. Utan resultat försöker jag slå bort järnringen och blir nerfirad. Jag kommer inte ihåg om jag delgav kaptenen denna upptäckt. Kaptenen frågar ånyo om det finns någon frivillig, då kliver halta Benke fram, han var låghalt därav öknamnet. Han hivas upp och slår bort järnringen på första slaget. Man kan förmoda att Imme och jag i detta ögonblick önskade att vi var någon annanstans. Innan denna händelse hade det till vårt gäng anslutit sig en främmande fågel. Han var spanjor i vår ålder som tagit sig hit från Spanien på en lätt motorcykel ( ett konststycke). Han fick jobb på skutan där han övervintrade innan han åkte hem följande vår. Hur han hamnade i vårat gäng berodde nog på att konditori Rixi som låg på Långholmsgatan var det första fik han såg när han kom åkande över Liljeholmsbron. Tinto var en glad och oblyg grabb och blev snabbt accepterad i vårt gäng. Efter incidenten med mastringen kallade han mig för mr. Bird. Hans vidare öden är okända men skutan Cristian förliste så småningom i Gibraltar sund.
Gösta Eliasson
Skutan Cristian
Hej ’Göcke’!
Jag var med och jobbade på skutan sommaren 1961 och har lite mer information om livet ombord.
’Bolle’ (ägare av Bolltex, ett företag som levererade golvbeläggningar till idrottshallar mm.) hade på nåder fått förtöja skutan vid kajen på Söder Mälarstrand. Med hot om böter blev han tvungen att hitta en ny kajplats och lyckades på något sätt få tillstånd att förtöja skutan vid en brygga på Pettersbergsvägen i Mälarhöjden. Lasse ’Kamelen’, ’Slöris’ och Stene tror jag det var som ’seglade’ skutan till den ny kajplatsen, dvs. man gick för maskin med hjälp av den stora tändkulemotorn med sitt härliga dunk dunk- ljud. En motor som levde sitt eget liv.
Vi gjorde en resa till Adelsö över en helg. Seglatsen till Adelsö gick problemfritt med en maskin som gick som en klocka. Stort partaj och fullt ös på festplatsen. Dagen efter var det dags att återvända med ett ganska morgontrött gäng. Men tröttast var ’tändkulan’. Den var stendöd. Jag vet inte hur många gånger vi tände blåslampan men maskinhelvetet vägrade starta. Lasse slet sin snagg och ordvalet hade nog inte gått hem i söndagsskolan precis. Själv kom jag på att jag hade lite whisky kvar och gled snart i dimman. Jag vaknade upp när vi lade till vid bryggan i Mälarhöjden. Jag kvicknade till blixtsnabbt när jag hörde att man tänkte kölhala den illojala besättningsmannen som tog sig en stänkare istället för att hjälpa till med att få igång motorn. Snabb som en vessla smög jag över relingen till min parkerade moppe och gav järnet.
Jag jobbade vidare veckan efter med slipning och målning när Lasse berättade att Bolle var tveksam till att skjuta till mer pengar till bygget. Vi packade därför ihop och lämnade skutan. Jag skulle göra lumpen en månad senare och strax före min inryckning åkte jag ut till Mälarhöjden för att se om man hade börjat jobba igen. Döm om min förvåning när jag såg att skutan hade sjunkit och låg på botten. Det var det sista jag såg av båten. Jag undrar därför om du vet vad som hände sedan. Man måste ju ha bärgat den om den senare förliste i Gibraltar sund.
Beträffande spanjoren ’Tinto’ (Vincente Navarro Cambrera) så jobbade vi ihop på Söder Mälarstrand och han jobbade inte med oss i Mälarhöjden. Anledningen var att han fick problem med inkvarteringen. Jag ordnade så att han fick bo i X-gängets kåk på Reimersholme tills han åkte hem. Han hade säkert jobbat vidare om det inte hade blivit en del protester om hans boende från en del medlemmar i gänget. Jag har en bild på mig och Imme när vi sitter på hans motorcykel och det ser ut att vara en ganska tung cykel. Jag tror att den låg 350 cc eller däromkring. Hans smeknamn var ’Tito’
och om inte jag tar miste så var det du och Imme som döpte honom till ’Tinto’.
Den här sommaren firade vi midsommar i Vikingalunden utanför Elmsta som du kanske minns. Jag har en bild på dig när du agerar badpojke i Sandviken som badet heter.
