minnen från tullen

Ett minne från första klass.

Högalidskolan 1946. Fröken hette Birgitta Sjölund och denna händelse utspelas en bit in på höstterminen. Fröken berättade att en flicka som gick i vår klass på vårterminen nu under sommarlovet flyttat till Italien med sina föräldrar. Nu hade familjen skickat en låda apelsiner som skulle delas ut till klassens alla ungar. De flesta av oss hade förmodligen aldrig sett en apelsin ? Glädjen var stor vill jag lova.

Ett par dagar efter denna lyckliga händelse, och när de flesta hade ätit upp sina apelsiner så kom klassens ljus, Sten Amberg på den briljanta iden att vi skulle åka till Italien och hämta mer apelsiner. Han hade en bil som stod utanför porten Heleneborgsgatan 9.

Men vi fick inte vara så många för bilen var ganska liten. Vi måste ha tyckt att detta var en strålande ide. På vägen hem till Stene sprang jag hem till mig och hämtade den apelsin som jag hade kvar. En besynnerlig handling med tanke på att det var apelsiner vi skulle hämta.

Så här i efterhand kan man ju undra hur vi reagerade när det  inte fanns någon bil när vi kom fram ? förmodligen inte alls, det här var en sjuårings vardag. Förmodligen satte vi oss på någon mur och sa tut tut, sen sprang man hem och sa att jag varit i Italien, var hade jag annars fått apelsinen ifrån.

Gösta Eliasson

Högalidskolan 1946. Fröken hette Birgitta Sjölund och denna händelse utspelas en bit in på höstterminen. Fröken berättade att en flicka som gick i vår klass på vårterminen nu under sommarlovet flyttat till Italien med sina föräldrar. Nu hade familjen skickat en låda apelsiner som skulle delas ut till klassens alla ungar. De flesta av oss hade förmodligen aldrig sett en apelsin ? Glädjen var stor vill jag lova.

Ett par dagar efter denna lyckliga händelse, och när de flesta hade ätit upp sina apelsiner så kom klassens ljus, Sten Amberg på den briljanta iden att vi skulle åka till Italien och hämta mer apelsiner. Han hade en bil som stod utanför porten Heleneborgsgatan 9.

Men vi fick inte vara så många för bilen var ganska liten. Vi måste ha tyckt att detta var en strålande ide. På vägen hem till Stene sprang jag hem till mig och hämtade den apelsin som jag hade kvar. En besynnerlig handling med tanke på att det var apelsiner vi skulle hämta.

Så här i efterhand kan man ju undra hur vi reagerade när det  inte fanns någon bil när vi kom fram ? förmodligen inte alls, det här var en sjuårings vardag. Förmodligen satte vi oss på någon mur och sa tut tut, sen sprang man hem och sa att jag varit i Italien, var hade jag annars fått apelsinen ifrån.