i Hemvärnet

14 årig hemvärnsman !

De måste ha varit en syn för Gudarna, uniformen var så stor så man såg varken händer eller skor. När jag tänker på detta idag, så ser jag framför mig Toker i dom sju små dvärgarna med sin för stora tröja. Det var Mackan Tistam från Pålsundsgatan som värvade oss. Mackan var väl några månader äldre än oss, men redan sergeant. Hemvärnets lokaler låg på Wollmar Yxkullsgatan och det var där man fick ekipera sig. Gudskelov fick vi inte ut några skjutvapen, däremot av någon outgrundlig anledning fick jag ut en bajonett, den har jag kvar än idag. Jag fick många brev att den skulle återlämnas, och på den vägen är det. Stridsövningarna eller vad man nu kan kalla det hölls i Bredängskogarna som då var rena urskogen. Här låg bl.a den då så populära Sätrastugan. Som hemvärnsman fick man starkt subventionerade ridlektioner på det Kungliga kavalleriregementet K1 som låg på östermalm vid Stadion. För att komma dit åkte vi tricken nr 10 som passande nog i denna tid hette Mustang ! En kväll kom jag för sent till ridlektionen, beväringarna som hade kommenderats till tjänst denna kväll, var inte sena att utnyttja denna situation för att jävlas lite grann. Dom gav mig en häst som kallades “ Vilda Satan” mig ovetande. På kaserngården stod en stor julgran med pampiga ljusdekorationer. På vägen till ridhuset fick hästen syn på julgranen, fick spelet, och skenade med mig hängande och släpande i betslet. Jag sket inte i byxan, men nära var det ! När vi slutligen kom fram till ridhuset och anmälde oss för fanjunkaren så beordrade han mig att genast gå tillbaka med hästen. På återvägen blev det samma sak, men nu var jag beredd. När vi kom tillbaka till stallet var det glädjeyra bland beväringarna.

Senare fick jag reda på att beväringarna fick kompaniförbud, ett alldeles för hårt straff kan man tycka. Ridlektioner i all ära, men måste sadlarna vara så förbaskat hala ? Den som uppfann kardborrbandet måste ha suttit i samma sits som jag .

Gösta Eliasson


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0