minnen från tullen

Låg från början under skanstullsbron men flyttades i början av 50 talet till Långholmen, närmare bestämt under Västerbron. På långholmen hade det till och från funnits tivolin från 1915. Tivolit som nu kallades sprallen var kommunalägt och permanent vilket  innebar att båda dansbanorna ( Stora under Västerbron och den lilla närmare kanalen ) slapp rivas under vintersäsongen. Stora dansbanan gästades ibland av storbandsorkestrar och på lilla dansbanan spelade Tore Callmer med sin trio gammeldansmusik.
Övriga attraktioner var slänggungan ( karusell ) Ville man prova sin styrka så fanns det en anordning där man med en slägga skulle slå upp ett klot på en stolpe där det sa pling om man nådde enda upp.
Det traditionella pokerhjulet stod mitt i smeten och besöktes ofta av Kalle munter som redan nu betraktades som ett original i Hornstull. Han nådde knappt upp till pokerbordets glasskiva, men han hördes desto mer när han förlorade.
Det fanns också pornografiska inslag, nakenposering kallades det. Det gick till på följande sätt. När tältet var fullt med gubbar släcktes lamporna  och man hörde  ett lätt rasslande uppe på scenen. Lamporna tänds, och där står hon som gud skapat henne lutad mot en stol. Ett uppskattande sorl hörs från gubbarna, men när lamporna åter släcks hörs ett uppgivet stön från publiken. Nu rasslar det återigen på scenen och lamporna tänds. Där är hon igen, men nu i en ny blickstilla pose`sittande på stolen. Dessvärre hade hon nog trosor på sig.
Inträdet till denna begivenhet kostade en bagis, smågrabbarna fick offra både knän och byxor när de kröp under tältduken för att få en flukt på denna Venusgudinna. Lagen i denna tid tillät inga rörliga poseringar.
En annan begivenhet var världens starkaste man ( å hans brorsa) Jag kommer inte ihåg vad de kallade sig. Men deras specialite´var att räta ut hästskor plus lite annat buskisbetonad skåpmat. I slutet av 1990 talet såg jag dessa herrar i ett tv program där de intervjuades från sin stuga någonstans i Hälsingland. Spisen var igengrodd och odiskad porslin stod travat nästan upp till taket.
Fakiren Johansson var en annan attraktion, han stack nålar genom tungan och kinden, han både åt och låg på glas. Vår egen fakir Raye Johansson på teaterklubben i Högalidsbergen hade förmodligen gått i lära hos denna självplågande artist.
1957 hade Sprallenepoken gått i graven. Under alla år som tivolin varit uppställda på långis så hade både fångar på kronohäktet och båtklubbarna klagat på oljud och förstörelse.
Spiken i kistan var när Heleneborgs båtklubbs föreningsstuga samt ett antal båtar blev nerbrända.
Så här i efterhand kan konstateras att människan är ett lättroat släkte !

Jag citerar ” båtklubbarna på långholmen ” Heleneborgs båtklubb HBK
Som klubbhus och kansli användes idrottspaviljongen vid bollplanen. Denna brann dock ner vid en stor eldsvåda 1956 då samtidigt 13 båtar blev lågornas rov. Man satte omedelbart igång med att planera ett nytt klubbhus som stod färdigt 1959 med samlingslokal , kök och kansli. Som vanligt ett resultat av medlemmarnas trägna arbete.
Bekymret med skadegörelse på båtarna kvarstod även sedan man 1949 fått tillstånd att sätta upp staket och grindar kring bryggorna. Det fick sin kulmen under den kommunala parkdansen med tivoli vid bollplanen i början av 1950 talet, med åtföljande nerskräpning , stölder och skrän. Det gick så långt att även fångarna klagade. 1957 avskaffades parkdansen.

Källa: Långholmen den gröna ön.
Källan nämner inte med ett enda ord att denna parkdans kallades Sprallen ! Tivolin har dock funnits av och till ända sen 1915.