Teaterklubben

Högalidsparken 1950 talet.

Teaterklubben eller TK som vi kallade oss. Det var Gunnar Ljungqvist på Borgargatan som var initiativtagare till detta spektakel. Teaterdirektör således. Det var ett bra initiativ. Den enda underhållningen i Högalidsparken var annars Frälsningsarmen som kom en gång i veckan med böner och psalmsånger. Vi grabbar gjorde naturligtvis allt för att sabba. Gud må förlåta oss. Våra ambitioner med teaterklubben var väl lite allmän glädjespridning, men några som inte blev glada var båtägarna i Ligna och Årstavikens båtsällskap, vi byggde ett storslaget tält av det som båtägarna till vintern skulle täcka sina båtar med. Tältet byggdes uppe i Högalidsbergen. Jag tror det fanns plats för 20 ungar. Budskapet om vår existens utövades på flera sätt ! Ulf korpen Tistam var vår härold, från muren vid Högalidskyrkan basunerade han ut sevärdheterna samtidigt som Lasse Stödberg och Leffe Lindblom på en pinnkärra skötte den rullande reklamen. På reporteoaren fanns jag själv som trollkarl, mitt nummer bestod i den magiska konsten att stoppa ner en trollstav i halsen på Lill-Uffe Spång. Teaterförbundet går väl i taket när jag här avslöjar att i trollstavens ena enda fanns en glidande vit metallhylsa som gled på staven när Lill-Uffe höll fast den mellan sina tänder, resten av staven doldes bakom min underarm. ( Kasta dig i väggen Labero ).
Samme Lill-Uffe hade i Tantolunden hittat en fågelunge som vi trodde var en gök, denna gök förevisades på scenen under allmänt jubel från publiken samtidigt som Basse på sitt dragspel spelade gökvalsen. Men den stora attraktionen var Raye Johansson. Han uppträdde som fakir. Han stack nålar genom kinden och genom skinnet på handleden. Jag har även ett svagt minne av att han låg på spikmatta och där gängets tyngsta kille ,Bernt budda Johansson stod på hans bröst. Men bäst av allt, han åt glas ! De yngre grabbarna hade fullt sjå med att hiva sig upp i lyktstolparna för att hämta glödlampor. Här kom Lasse Stödbergs akrobatiska tallanger väl till pass. Allt detta kunde åtnjutas för en blejd = 25 öre.
De boende runt parken klagade givetvis på den mörkläggning som vår fakir förorsakade.

Gösta Eliasson


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0